I denna blogg får du möta Mig, hela Mig - här kommer jag att vara filterlös och autentisk med det som pågår inuti och utanför mig. Det är inte syftet att denna blogg ska gå hand i hand med eller vara i riktning mot min affärsplan eller min egen målbild. Det är inte heller så att du kommer att se allt jag skriver i bloggen på mina sociala medier.
Detta är platsen där jag kommer att göra min Messy Writing in a Blog.
Det är din uppgift att ta till dig det som är viktigt för Dig och låt resten vara….
Välkommen!/ Maria
My messy writing in a blog
“When you tell the truth, your story changes. When your story changes, your life is transformed.” -Mark Mateusak 〰️
“Sänka ribban, jag når inte ribban, jag ser den inte ens!”
Den dagen i november 2012 minns jag som ett töcken. Jag hade under en lång period haft för mycket att hantera både i mitt privatliv men också en längre tids press i mitt dåvarande jobb. Ni vet ett sådant liv där än det ena än det andra bara avlöser varandra. Vissa händelser bestod av egna val där jag behövde hantera konsekvenserna och andra händelser som var utom min kontroll men som tog mig hårt.
Jag var så fast i ett kroniskt stressläge så det parasympatiska nervsystemet bara stod och pulserade rött, rött, rött. Men jag som var mitt i det såg inte signalerna själv, men mina medmänniskor, vänner och kollegor såg. För mig var det min vardag, det var som det var och så det skulle vara. Jag visste inget annat, då!
Den där dagen kom chefen till arbetsplatsen, såhär i efterhand förstår jag att hon var ditkallad av kollegorna och vi hade ett samtal där det blev så solklart för mig.
“Du måste sänka ribban Maria! Lägg den på marken och gå över den”
“Sänka ribban, jag når inte ribban, jag ser den inte ens!”
Vi kom där och då överens om att det var dags för mig att sjukskriva mig. Men hur det är att släppa taget och tillåta sig att falla fritt kommer att bli ett helt annat blogg inlägg.
Såhär i efterhand så förstår jag att mitt parasympatiska nervsystem var så aktiverat vid det laget. Det är så svårt att se väggen när den kommer, men rätt vad det var så bara var den där. Där det inte gick mer. Jag hade på så många olika plan och fält i mitt liv under en längre tid befunnit mig i fight och flight respons på händelser, tankar och känslor. Jag kunde förstå att jag helt enkelt var på randen till kollaps men jag var så fylld av rädsla. Rädsla för vad det skulle innebära, för ekonomi, för hälsa, för livet, för barnen, för mig.
Där och då kan jag inte minnas att jag hade fysiska symptom på utmattning, jag hade en hjärna på högvarv och väldigt svårt att koppla av. Först senare i processen förstod jag att även min kropp var påverkad
Stress i sig är inte farligt, vi behöver ibland aktivera vårt parasymatiska nervsystem för att få saker gjorda. Eller om vi behöver agera snabbt. Men när det blir överbelastat och inte får den återhämtning det behöver så kan det bli en ond spiral, vi behöver återhämtning och aktivera det sympatiska nervsystemet för att uppnå balans. Mitt liv var i obalans och jag hade inte kunskap om vikten av återhämtning eller verktygen för att reglera mitt nervsystem tillräckligt för att må gott, trots den press jag befann mig i.
Resilient liv och ledarskap är något som idag ligger mig varmt om hjärtat.
Att kunna bidra till världen genom att förmedla ett hållbart ledarskap med hjärta, nervsystemsreglering och ett mänskligt tempo i liv och arbete är viktigt för mig.
Vikten av självledarskap och ledarskap är viktigt för att vi som individer ska må bra och där är så mycket som vi själva kan göra för att må gott. Idag har jag flera olika verktyg för att stödja mig själv och andra i en vardag som människa, med hjärtat först.
Jag kommer att skriva i blogg form om min utmattning för att sprida information om hur det kan upplevas att vara där men också visa på min resa tillbaka och de verktyg och kunskaper som jag har idag för att uppnå balans.
260201
2026-01-30
Jag har varit här förut…
Redo att göra förändringar i tillvaron...detta hände exempelvis när jag valde att skilja mig, när jag som ensamstående tog friår och fick en lön på 80% för att studera för att ta en ny riktning i mitt liv, när jag släppte taget och blev sjukskriven för utmattning, när jag valde att pendla många mil för att återupprätta mig själv som förskollärare men på 75%, när jag utmanade mig och valde att bli chef och ledare, när jag intuitivt klev på coach utbildning och utbildning till facilitator i NT Breathwork....jag har varit här förut...på randen av det som är välkänt mot det som är okänt och dolt i ett dunkel. Hjärtat och intuitionen säger att du är redo, gör det. Hjärnan och rädslan ropar, nej jag vågar inte, det är läskigt.
Men så reflekterar jag, vad har hänt de andra gångerna som jag stått där och sedan släppt taget och KBK.... det har tagit mig kvantumkliv, alla gånger har inte varit solskenshistorier från början men det har tagit mig med stora kliv på min livs resa.
En del av mina resor, val och tvära kast i livet har såklart inte alltid varit, frivilliga, egna val. En del av mina val har jag hamnat i för att jag befunnit mig i ett nervsystem i kaos, fight/flight och även i kollaps. Andra har jag varit mer medveten om men gjort ändå. När jag tittar tillbaka kan jag se att när det var som mest motstånd i mig när jag behövde medvetet ta det där nya steget, när jag behövde släppa taget och lita på att skyddsnätet skulle hålla så gjorde det alltid det, det ordnade sig, alltid, skyddsnät och människor dök upp från alla tänkbara och otänkbara håll.
Men när jag medvetet behöver ta det nya klivet, det nästa steget så behöver jag ta mig själv i handen och våga, ge mig själv den extra pushen över kanten. Då är det lätt att få svindel.
Hjärtat är redo men hjärnan är rädd och då behöver jag trygga min hjärna. Min hjärna behöver få ett uppdrag så att den kan känna sig trygg, den får alltså lite uppdrag av mig. Den får skapa lite strukturer och färdplaner och vara kartläsare. För då märker jag att något händer, den vågar lita lite mer på hjärtat som tillåts fara iväg med nyfikenhet och upptäckarlust på livet, måla, dansa och vara kreativ.
När jag utmanar min hjärna och faktiskt låter den vara med på färden som nu, påminner den om att det var kanske ett tag sedan vi gjorde ett läskigt val men det har gått bra förr.
Och jag är redo nu säger hjärtat, kom nu hjärnan så tar vi en åktur....
“Det fanns ingenting jag borde göra och ingenting kunde göras av gammal vana för allting var absolut nytt.” - Muminpappans memoarer
Att hitta hem till sitt autentiska jag
Att hitta sitt sanna jag kan ibland kännas som att leta efter något du inte riktigt vet hur det ser ut. Det är en känsla, en längtan, en vag aning om att något fattas eller är ur balans. Men när du väl hittar det – när du kommer hem till dig själv – då vet du precis vad du saknade.
Jag möter ofta människor i mitt arbete som längtar efter just detta; att våga leva mer autentiskt, i linje med sina verkliga känslor och behov. Genom coaching och breathwork kan vi ta de första stegen mot den här resan hemåt.
Coaching som en spegel mot ditt sanna jag
Coaching handlar om att få hjälp att se klart. Det är lätt att förlora sig själv i samhällets förväntningar, andras åsikter och gamla, invanda mönster. Med hjälp av en coach får du ett tryggt rum att reflektera och utforska vem du är – bortom roller och prestationer. Tillsammans identifierar vi vad som håller dig tillbaka och skapar strategier för att våga ta plats som den du verkligen är.
Breathwork – vägen tillbaka till kroppen och hjärtat
Breathwork är mer än bara andning. Det är ett kraftfullt verktyg för att nå djupare kontakt med din kropp, dina känslor och din intuition. När du andas medvetet aktiverar du kroppens lugn-och-ro-system, vilket hjälper dig att släppa stress, oro och gamla känslomässiga blockeringar. Andningen öppnar upp en tydligare kanal till ditt hjärta och din inre visdom, vilket gör det lättare att höra vad ditt sanna jag försöker säga.
Tre steg för att börja din resa mot ett mer autentiskt liv:
Stanna upp och lyssna: Ge dig själv utrymme att stanna upp regelbundet. Hur känns det egentligen i kroppen just nu? Vad längtar du efter?
Andas medvetet: Ta några minuter varje dag till medveten andning. Lägg handen på hjärtat och andas djupa, lugna andetag. Märk hur du börjar känna dig lugnare, tydligare och mer närvarande.
Reflektera med nyfikenhet: Utmana gamla föreställningar om vem du är eller borde vara. Ställ frågor som "Vad är viktigt för mig på riktigt?", "När känner jag mig som mest levande?" och "Vad längtar mitt hjärta efter just nu?"
Kom ihåg:
Att hitta sitt autentiska jag är inte ett mål, utan en resa. En resa där du gång på gång väljer dig själv och modigt följer den väg som känns mest sann för dig.
Jag finns här som stöd och vägledning på vägen – redo att guida dig tillbaka till dig själv.
Med värme, Maria